Föreläsningsturnè
Stefan Quinth kåserar om
Kodiak, Alaska– jättebjörnens ö
Varje föreläsning planeras till ca. 2 tim.
Först 50 minuter berättande/kåserande om Natur/Miljö/Människor på Kodiak, Alaska. Berättar om öns stolthet, björnen, men också om urbefolkningens historia och Skandinavernas ankomst. Vi blandar stillbilder och rörlig film.
Vi tar ca. 20 min. kaffepaus.
Avslutar med 50 minuter om folket skandinav-sugpiaqer. Jag berättar om mina möten med dessa spännande människor samtidigt som vi använder oss av filmklipp där dom själva berättar. Boken presenteras.
Missa inte tillfället att boka föreläsning för hösten 2012. Kontakta oss
Kodiak, Alaska
– jättebjörnens ö
I år har jag jobbat 25 år på ön Kodiak i Alaska. Orsaken att jag som naturfilmare hamnade på Kodiak var öns storslagna miljö, unika djurliv och framförallt pga Kodiakbjörnen. Vad jag då inte visste var att Kodiak också till stor del bebos av ett folk som är ättlingar till unga män från Skandinavien som kom till Kodiak för lite drygt 100 år sedan. När jag för första gången öppnade telefonkatalogen på Kodiak och sökte efter ett nummer slog det mig att namnen i katalogen verkade bekanta. Det var Carlson, Hakanson, Christianson, Grönn m.fl. Detta var namn som jag inte hade förväntat mig bland Alaskas urbefolkning. Jag upptäckte att många av dessa människor var blonda med blå ögon. Under åren på Kodiak har jag fått mig berättat många gripande och vådliga berättelser från folket som till hälften är skandinaver och till hälften Aleuter. Detta gav ön Kodiak en helt ny dimention.
Kodiaks historia: Aleutisk-Rysk-Skandinavisk. Människor har befolkat Kodiaköarna i flera tusen år. Det relativt milda klimatet som råder på ön har vintertid gett ön isfria och skyddade vikar vilket flitigt användes som förankringsplatser för båtar av tidiga pälsjägare och andra utforskare. Kodiak är ursprungslandet för sugpiaqfolket. Dessa levde som jägare, fiskare, odlare och samlare. De första västerlänningar som kom till ön var ryska upptäcktsresande, ledda av Grigory Shelikhov, som grundade en rysk bosättning 1784 inte långt ifrån nuvarande staden Kodiak.
Många av de ryska sjömännen hade familjer hemma i Ryssland, men de visste att chanserna att återvända var små eftersom båtarna inte skulle klara av en så lång och svår resa igen. Av den orsaken gifte många av sjömännen om sig med sugpiaqiska kvinnor på Kodiak. Om mot förmodan någon av de skulle lyckas ta sig hem igen och få med sig ett enda skinn av havsutter behövde dom aldrig mer arbeta. Skinnen var värda en förmögenhet på marknaderna i St. Petersburg och Moskva och runt ön Kodiak fanns det massor av havsutter. Havsuttern var en av orsakerna till att Alaska befolkades redan på 1700-talets slut. Den första rysk-amerikanska huvudstaden i Alaska blev Old Harbor på Kodiak. 1867 köpte USA Alaska av Ryssland för 7.2 miljoner dollar(4 dollar per kvadratkilometer). Men trots USAs köp av Alaska så är än idag den Ryska Ortodoxa kyrkan oerhört betydelsefull för människorna ute i byarna.
Kodiaköarna är belägna bara en kort sträcka söder om Alaskas fastland i norra Stilla Havet. Den är separerad från fastlandet av Shelikof sundet, ett av världens farligaste farvatten p.g.a. ovanligt starka tidvattensströmmar. Till formen påminner Kodiak sjön Vänern men till ytan är ögruppen lite drygt dubbelt så stor som vår största svenska insjö. Kodiak består till största delen av berg, dalar och fjordar, en vildmark som till största delen är helt väglös.
Kraftiga jordbävningar och våldsamma vulkanutbrott på andra sidan Shelikof sundet har under åren starkt påverkat Kodiaköarnas miljö. Fjordlandskapet med djupgröna branta bergssidor försvinner ner i det djupa turkosgröna vattnet. Landskapet påminner om den norska västkusten. I norr och öster täcks ön av täta skogar, men är ganska trädlös i söder. Runt staden Kodiak som är belägen i nordöstra delen av ön finns ett kort vägsysten som sträcker sig några kilometer i olika riktningar.
Kodiak är idag ekonomiskt en välmående del av Alaska. Havet är rikt på fiske och staden Kodiak är en viktig handelsplats för norra Stilla Havets fiskeflotta och båttrafik. På ön finns förutom staden Kodiak 6 byar utspridda runt öns kuster. Här är den ekonomiska situationen inte riktigt densamma. Karluk, Old Harbor, Ahkiok, Port Lions (Afognak Village), Larsen Bay och Ouzinki var i början av 1900-talet livliga byar med stor fiskeindustri, konserveringsfabriker.
Idag har mycket förändrats i byarna på Kodiak. Den gamla valstationen ligger öde, de flesta av konserveringsfabrikerna har tystnats och den största delen av byarnas invånare har försvunnit. Men det finns några kvar, och många av dom är skandinaviska aleuter, ättlingar till de unga män som kom till Kodiak för lite drygt 100 år sedan.
Det var bara män från Skandinavien som reste hit, eller pojkar, för de flesta var bara 14 till 17 år när dom lämnade hemlandet. När de anlände Kodiak i Alaska kände de sig hemma. Kanske var det friheten och spänningen i denna vildmark som fick de unga männen att stanna. Skandinaverna blev jägare och fiskare, och de gifte sig med sugpiaqiska kvinnor, öns urbefolkning. Skandinaverna fick stora familjer, ofta fler än 10 barn.
Vilka var de unga männen från Skandinavien? Varför lämnade dom hemlandet? Och varför kom så många hit till Kodiak i Alaska? Ja, detta är frågor som barn och barnbarnen ofta funderar på men ingen har något riktigt svar.
Några berättelser från barnen till de skandinaviska männen som bosatte sig på Kodiak i början av förra seklet.
Charles och Clyda Christensen i Larson Bay. Charles var till hälften norsk och Clyda till hälften svensk. Clyda berättar om hur hon växte upp i den lilla byn. När barnen pratade alutiiq i skolan blev läraren arg och för varje ord som sagt på alutiiq fick barnen ett slag med ekkäppen som altid stog redo framme vid kateden. Därför vågade vi aldrig prata med varandra under rasterna, kommer Clyda tydligt ihåg. Tyvärr hade barnen bara lärt sig några enstaka ord på svensk-norska och kunde inte prata det språket under rasten. Vad läraren hade gjort om dom pratat skandinaviska var Clyda osäker på. Plötsligt vänder sig Clyda mot mig och säger:
-Jävlar i h......
på ren svenska. Det kommer jag ihåg att pappa sa ibland när han blev arg, men jag vet inte alls vad det betyder. Men jag tror inte att det var nåt bra för även om mamma inte förstog ett ord svenska så jagade hon alltid ut pappa när han blev på det humöret, påpekade hon.
Fru Skonberg har en annan relation till Sverige. Hon vet heller inget om pappans hemland Sverige men han berättade ibland om något han trots allt var lite stolt över. En av pappans anfäder hade varit soldat i kungens armé och var med och bar den döde svenske kungen Karl den VII:s bår tillbaka över bergen från Norge. Detta gör henne också lite stolt över sin bakgrund
Viktor Carlsons pappa uppgav att han var född den 11 oktober 1868 i Norrtälje i Sverige. Den informationen lämnade han till emigrationsmyndigheten i USA. Vid närmare efterforskning fann vi ingen med det namnet, född den dagen i Sverige. Namn, födelsedatum och ort, ingenting stämde.Varför hade han uppgett felaktiga uppgifter? För sin son Viktor hade han aldrig berättat något om Sverige eller om sin bakgrund. När jag första gången kom till Viktors hus i Larsen Bay började han gråta. Kan du inte berätta lite om Sverige för mig, bad Viktor.
Men vi möter många fler, Rostads, fler Carlsons, Linds, Wiks, Andersons m.fl.
Det var en orörd vildmark som skandinaverna kom till. De flesta valde att bosätta sig ute i de små byarna, nära havet och naturen där boendet var primitivt. Större delen av Kodiaköarna är idag ett naturreservat för att skydda bl.a. den unika Kodiakbjörnen.
Kodiakbjörnen, världens idag största landlevande rovdjur är en underart av Brunbjörn och lever endast på Kodiaköarna. De flesta av världens brunbjörnar har ofta svårt att finna mat under vinterhalvåret och måste därför gå i ide. Här på Kodiak påverkas klimatet av den varma japanska havsströmmen och vädret är ofta milt året runt. Det gör att Kodiakbjörnen även vintertid har gott om föda, och därför är det många av björnarna som håller sig vakna hela året.
I boken/filmen vill jag beskriva den ovanliga relation som människorna på Kodiak har med björnen, hur de kan samexistera. Människorna fiskar - björnen fiskar, ofta så fiskar björn och människa i samma vattendrag.
Vi möter Carl Grönn, en fiskare och mångsysslare vars pappa kom från Skandinavien. Han trodde pappan kom från Norge men eftersom efternamnet alltid stavats GRÖNN med ett svenskt Ö är han lite osäker. Vi följer med Carl på fiske och på en otrolig resa hemåt med båt över bergen på Katmaihalvön, från fisket i Bristol Bay. Ja, det är helt otroligt, resan tillbaka till Kodiak går delvis rakt över bergen!
Carl Grönns pappa hamnade i livets slutskede på sjukhus. Plötsligt i sjukbädden började pappan tala ett främmande språk som barnen inte förstog. Carl berättar att alla var ledsna när dom inte längre kunde kommunicera med sin far. Han hade kommit hem igen till det land som han lämnat när han bara var 14 år.